Anno 22 juni 2009-06-24

Den längsta dagen på året när solen tycks hänga tåligt vid horisonten utan att röra på sig. Ordet, solstånd  härrör från det Latinska solstitium.

Englands  Stonehenge är ett exempel på en plats där man kan se solens högsta punkt vid  sommarsolståndet. Än idag firar Druiderna årstidernas växling vid Stonehenges högresta stencirkel, och ljusets resa över himlen finns dokumenterad i många urgamla källor.

De gamla Kelterna och tidiga kristna munkarna skrev krönikor om solens färd och dess mysterium eftersom många trodde att det var solen som rörde sig runt jorden och inte tvärtom.

Folklore/Allmogekulturen hade ju inte samma tillgång till moderniteter/teknik som idag.

De gamla Romarna hade ständiga fester och tillställningar, och tillbad de här dagarna Guden Jupiters hustru Juno, fruktbarhetsgudinnan som sades styra över hemmets välsignelser. Kvinnorna i Rom besökte hennes tempel sommartid med offergåvor av mat för 8 dagar i hopp om att hon skulle välsigna dem med ett lyckligt hem och fruktbarhet.

För oss är midsommarfirandet i  dagarna tre, en uråldrig tradition hos de nordiska kulturerna som funnits sedan 1000-tals år tillbaka i tiden.   Majstången var en fruktbarhetssymbol, en lövklädd fallossymbol och natten var magisk.

Midsommarsolståndet inträffar vanligtvis runt 21-22 juni när solen når sin högsta punkt i zenit.  I år förknippas den astrologiskt med Lunareclipsen den 7 Juli som tillsammans med Nymånen och vibrationerna dem emellan talar om för oss att det är tid för känslomässig läkning och att försöka ta hand om våra känslomässiga behov. Kräftan är ju vanligtvis förknippad med hem, familj och våra rötter så det är ju inte alls konstigt att det gäller speciellt under midsommaren.

Ta hand om er och era kära.